Bob

Någon undrade om vi har Bob kvar. Och svaret är: JA!!! Vi har vår underbara lilla varelse kvar. Han är visserligen inte så liten längre utan ett rejält muskelpaket men han är fortfarande lika underbar och ger oss så mycket kärlek och skratt.

Han är nu 10 månader och är envis som få men också mycket smart och har en enorm humor. Han gör en del rackartyg så som att käka upp min telefon och tugga sönder ett Nintendo DS m.m. Men, men... Det får man ta. Han har sina busiga stunder men han går numera lätt att få lugn igen och med lite kel kan man få honom nästan vart man vill.

Men som jag nämnde är han ett stort knippe muskler och för några veckor sedan fick han en infektion i ögat och vi tvungna att besöka veterinären. Detta var inte populärt. Eller, själva besöket hade han absolut inget emot, att träffa människor ÄLSKAR han men undersökningen av ögat var svårt att få till (minst sagt). Jag och en assistent fick bända fast honom medans veterinären fick ca. 5 sekunder på sig att kontrollera ögat. Efter ytterligare bändande fick hon i några droppar som skulle visa om han hade någon skada på ögat (vilket han som VÄL var inte hade). Hon hade efter detta velat göra ytterligare en undersökning men då hade vi fått söva ner honom och det vill dom ju inte om det inte är absolut nödvändigt. Så vi testade med droppar till ögat och som tur var blev han bra. Så nu får vi börja träna fasthållning här hemma på något roligt sätt =). Men tänk att en hund som endast väger 12 kg (visserligen bara 12 kg muskler) inte ens går att hållas fast av två vuxna personer. Då är man stark =).

Bob väntar nog på sommaren mer alla vi andra. Han har fullkomligt avskytt snön och kylan. Det blöta som är nu är inte bättre det. Så fort det är sol ute som lyser in i vårt vardagsrum lägger han sig tillrätta i solens strålar och bara njuter. Han skulle ÄLSKA en solig sommar. Fast vem skulle inte det =).

Kram på er